Och det har inget namn

Det knackar på axeln
min axel
konstigt
har det knackat
hela tiden?
kanske
för jag
känner beröringen
irriterande tydligt
känner jag den
igen den.

Tuut-tuuut!
låter det innanför.
Alarm från höger axel
till vänster hjärndel
sen
hjärtats ökande slag
dunk-di-dunk-di-di…
en stund lite oändlighet
sen
tanke född ur känsla
ett ryck
kroppen vill vända sig om
ett initiativ
nu?
vill se nu!
nej inte nu!
och så går det
inom mig

och
det får knacka ett tag till
för jag
har inte närmat mig
mig klart än
nej
inte än.

henry bronett ©07

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>