Vart tog jag vägen
vet att jag var där då jag
vaknade
Kände mig i hela kroppen
i morse
Kände igen mig
Där var jag
trycket över bröstet
hårt
magen öm
trötthet i armarna
tarmarna
hjärtat sårbart
bankade
allt det
gamla bekanta.
Sen vidare
till badrumsspegeln
ögonbrynen tunga
Blääääähhhh!
tungan som ögonbrynen
sträva
I morse var
allt det där, där
nu
sitter jag här
och undrar
vart tog jag vägen
plötsligt
jag var där då jag
vaknade
henry bronett ©07
Känns tungt…
… ibland.
Ibland är tyngden det som gör dagen. Utan den är vi för lätta. Svårighet som utmanar och manar till att kämpa.
Najs. Hade det varit jag hade det där varit en kombination av bad luck with woman (man är kär och hon drar ändå) och en präktig bakfylla som man skaffat sig för att ”rensa”. You rock!
Jamen, var var du?
Vems ögon hade du?
Där i spegeln… med strävtungade ögonbryn..
Gick du vilse? Som mig?
Välkommen!
Bengt: konsten är väl att se förbi lätthet, tyngd, passivitet och kamp. Låta bli det.
Baronen: Du är nog vår tids ”Den Unge Werther”
Matti: Vi kanske får hjälpas åt att hitta varandra, letar du efter mig, letar jag efter dig – så ser vi vem vi hittar
Henry: Inte se förbi…vara lättheten och tyngden samtidigt…uppleva det…
Det är ju vägen som är mödan värd…
Bengt: Strävan bortom värderingar i nu.
Henry, så här står det på Wikipedia om Werther. Han var en trånsjuk ung man, nja, bragd ur jämnvikt, okej då. Men resten, nä, det är mer krut i mig än så, he-he, och ingen skjutning här inte:
”Werther är berättaren och huvudpersonen i Goethes ryktbara brevroman Die Leiden des jungen Werthers (1774; Werthers lidanden, 1783). Han anges ofta som urtypen för trånsjuka unga män, vilkas själsliv bragts ur jämvikt av olycklig kärlek. I romanen berättar den unge mannen i sina brev huvudsakligen till sin vän Wilhelm om sin hopplösa kärlek till en förlovad kvinna, Lotte, som efter sin egen mors död tar hand om sina åtta syskon och i vars närhet Werther befinner sig. När Werther inser helt att han aldrig kan vinna Lotte, tar han livet av sig genom att skjuta sig, klädd i de för honom typiska blå-gula kläderna: gula byxor, gul väst, blå rock.
Den känslosamhet, som var ett drag hos tidslynnet under en epok av senare delen av 1700-talet, fick i romanen en genialisk tolkning. Den levande modell, som Goethe haft för Werther, var en ung jurist vid namn Jerusalem.
Denna Goethes första roman var den som lästes mest av hans samtida och även den texten som grundlade Goethes livslånga berömmelse och rikedom. Den väckte ett oerhört uppseende, och dess verkningar, den s.k. Werther-febern, sträckte sig även till Sveriges litteratur. I Werthers efterföljd tog många unga män livet av sig. Också därför uppfattades romanen på sin tid som kontroversiell och ett brott mot borgerlig anständighet och borgerliga normer.”
Rocka på H!
Baron : som sagt du e vår tids Werther. En romantiker, en gentleman som följer sina känslor och som inte bryr sig om konventioner och därför alltid blir som en nagel i ögat på etablissemanget