I.
En obäddad säng
kudde på golvet
jag på golvet
täcket halvt på väg
dagsljus genom slutna jalusier
nålar av solljus
förgriper sig på ögonen
ansiktet svarar i kramp
II.
Ett beslut
och luften går ner
i lungorna
taggtrådsluft
och allt blir synligt
skarpa sår
ärrig kropp
hur länge har jag hållit andan
ser på klockan
på väggen, i rummet
i..
den har stannat
slutad, avslutad
inget mer tick-tack-ti..
inget tack
III.
Han ser på mig
trött, hans ögon gör ont
döljer mycket
bär för mycket,
håller så meningslöst
vänder bort blicken från
spegeln
håller andan
slipper se
IV.
tvekan
ska jag andas in
eller andas ut kanske
hur gör jag nu igen
leva eller…
livet i fullt dagsljus
synligt genom syre
minsta rynka
på obduktionsbord
allt tydligt
sebart, synligt.
henry bronett ©07
Ibland ser man det man vill se,
ibland blundar man för det man inte vill se
ibland ser vi inte det vi kunde sett
ibland ser vi inte för att vi inte låter oss ta in ljuset…i mörkret….
Igen kännande, smärta, vackert i sin smärta. Du är en otrolig poet! Kramar…
Rakbladsvasst beskrivet…
Åh, vilken vila, att få vistas en stund i din blogg.
Vackert.
Nu kommer jag att sova gott.