Kärleksmorgon

Tidig morgon
Alla sover
Hör deras andetag från sovrummet
Och jag smyger ut
ensam barfota
häftigt andas jag in
daggfuktig mark smeker mina fötter
kittlar leker.

Pur egoistisk njutning
sprider sig i mig
och jag
ler busigt för mig själv
plockar några bär
i ett kristallglas.

Färger blandar sig
dansar förför
blåbär smultron i glaset
och genom det
grönt av saftiga blad
svart från skogsmyran på min hand
vita slöjmoln
solljuset blixtrar till
allt så intensivt
så lystet
ohämmat.

Tusen färger
tusen dofter
till koltrastens sång
väldigt hungrigt
älskar morgonen med mig.

henry bronett ©07

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Kärleksmorgon

  1. Bengt skriver:

    Härligt underbart dofter av sommarmorgon

  2. Gisan skriver:

    Känner dofter, ser färger, ler inombords och tänker på egna såna mornar :-)

  3. Prinsessmamman skriver:

    Du är en sån fantastisk poet… läser, njuter och ler…

  4. Jenny skriver:

    Ja morgonstunden för sig själv, med något gott i munnen är guld! :)

  5. Anne-Sofie skriver:

    En njutningsfylld dikt…gillar…;O)

  6. Henry skriver:

    …sitter ute på landet och gläder mig åt er vänlighet… tack! Det sporrar, uppmuntrar och värmer att få så vänlig respons!

  7. Lolo skriver:

    Får mig att tänka tillbaka till sommaren 92, jag 17 år gammal mitt ute på den kanadensiska slätten, skördetröskorna går över fälten som stora mekaniska monster, luften är torr men frisk, indiantrummor dånar i horisonten, och jag ligger på rygg i det höga gräset och titta på den blå himlen och njuter av att vara där jag är, i mitt älsklingsland ”over there” och det är 12 månader kvar på min vistelse i Bryan Adams land.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>