Bröderna Schulman en lyckträff!
Vem orkar väl med dessa eviga sanningar, sökande efter allvar, mening, kärlek
- när det finns cynism, bitterhet, bristande kunskap, lögner och rent slentrianmässigt hat?
Varför söka sprida någt djupare, meningsfullare än så?
Att en av dessa bröder gjort sig besväret att ägna en så obetydlig person som jag en rad i sin kolumn, finner jag djupt smickrande. Tack!
Efter Shulmans lilla notis har otaliga läsare besökt min hemsida och lämnat uppbyggliga kommentarer efter sig. Alltifrån undran om hur huruvida jag är
”mentalt störd” eller att jag ”borde bli skomakare?” till vänliga tillrop
där man hoppas jag skall ”upphöra äckla min omgivning”, eller att ”jag borde dö”.
Det har varit en stor glädje att få uppleva uppvigling och pöbelmentalitet
på så nära håll – ett stort tack.
För allvarligt talat vem bryr sig väl om sånt skit som
frihet, jämlikhet och broderskap, älska din nästa,
eller ens vänlighet? Sådant tar alldeles för långt tid, eller hur?
Aftonbladets beslut att anställa en av dessa bröder har dessutom
tillfört något av betydelse. Äntligen har någon
givit denna syssla den dignitet den förtjänar.
De visar oss vägen.
Än en gång tack!
Henry Bronett
henry bronett ©07
”För allvarligt talat vem bryr sig väl om sånt skit som frihet, jämlikhet och broderskap, älska din nästa, eller ens vänlighet? Sådant tar alldeles för långt tid, eller hur?”
… jag har tid. Tid som är alldeles för dyrbar för att slösa bort på sån´t som inte sätter avtryck någonstans. Egentligen.
Jamen, så rätt du tänker. Varför söka djupet, när det finns så mycket yta att utforska?
kram!
Jag har med tid. Dessutom tycker jag inte om att äta bajs.
Jag har läst din blogg ett tag, tycker jättemycket om det du skriver. Skönt med någon som talar stilla om det som är viktigt. Tack för dina ord.
Tyvärr verkar en del individer livnära sig på att ”äta bajs”. Alltför många ser sig nödgade att klanka på andra människor. Det är lågt anser jag. Det ger så mycket mer att själv ge till andra. Men det har inte alla upptäckt än. Kramar…
Jag bryr mig, jag har tiden och vill njuta av dina stilla vackra ord! Snälla fortsätt Henry!
Jag saknar egna ord och citerar min son (dock fritt, från ett annat sammanhang): ”Du äger – de andra är sugiga.”
Fast å andra sidan – om man utgår ifrån att man behandlar andra som man själv vill bli bemött, tyder deras påhopp på viss självinsikt, eller? Så egentligen gäller det således inte dig – förstår om det blir jobbigt att tvingas sluta sola sig i den skitiga glansen av deras kommentarer….
Du är bra.
Det är förunderligt hur vårt samhälle snurrar på, hur en del individer röner framgång endast på bekostnad av att slänga skit på andra. Det är en mentalitet som jag inte förstår vad den ska rendera i Henry. Dessa små stackare har ju inget att luta sig mot, ingenting som ger dem annat än bekräftelse på att de bara har; just ingenting att komma med.
Att sänka sig till den grad att man enkom måste hitta någon annan att skriva om/ slänga skit på visar ju vem som lägger ribban och hur lågt den ligger. Konstruktivitet finns inte utan här är det destruktivitetens ansikte som visar vem som simmar i dyig, illaluktande botten, och det är inte Du. De enda de vill är ju att provocera fram ilska hos folk ….så jag råder dig klappa dem på huvudet, klia dom bakom örat och säg duktig ponke , du kommer också förstå en dag ..eller, nåväl kanske inte…
Dessa individer är dagsländor, för vem orkar läsa om bajs dagarna i ända? kanske missade de någonting fundamentalt i småbarnsåren, det som handlar om ödmjukhet, om humanism, om att vara rädd om sin nästa…de vet inte om vilka verktyg de ska ha i denna stora verktygslåda, för det är därför de tar hammaren och tror att det är den som ska såga itu plankan och de tar sågen för att i naivitetens sköra hinna tro att de ska skruva med den.. så vad har man att förvänta sig…
Ribban läggs för att de inte kan skriva om någonting som berör, det som visar vem de verkligen är och att de finns emotionella delar med här förstår vi ju att det handlar om något de själva har missat så fatalt i sin barndom. Stå på dig! Du har det som den här lille man inte har…kurage, mod och en fantastisk kompetens!
Karman kommer så småningom att ge sig till känna. Och det är inte du som behöver vara orolig då.
Men det är sorgligt att se att det är sånt skit som lockar folk. Men då ser världen ut som den gör också.
Vi skulle behöva fler som du. Såna som lyser upp tillvaron, istället för att svärta ner.
Någon sa att om man inte kan förbättra tystnaden s ska man tyst. Schulman ska vara tyst.
hej henry! Albin här!
ja har sett cirkus scott 70åt fy faan va rolig du va på e där clown aken.. fu faan va rolig! om du vet vilken ja täner på du säger ”AHA” o ”varsegåd” hela tiden!
En stor beundrare
Ha de älsar dej o robert .. ni e skit balla!
Yo, polaren!
Vad har hänt? Vad har jag missat? Är det någon som slynat mot dig? Ska jag komma med min fethoj och veva lite i Tjockholmsmyllan?
Det låter som om någon fjant jävlats hårt. Sådant skit ska du inte ta. Jag är med, på din sida. Rocka!
jösses….
Fortsätt du att skriva det gör du bra!
Människor som uttrycker sig så där om andra,de har STORA problem med sig själva..
Kay Pollak skriver så bra om det där i sin bok;
”att välja glädje”.
Jag vet inte vad som har hänt, men jag vet en sak.
Att jag läser oändligt många gånger hellre här än på en Schulmanblogg.
Henry, min van. Jag tittar inte pa nagra Schulmanbloggar eftersom jag inser att det inte ger mig nagonting. Din blogg ar daremot alltid ett stopp pa den snitslade bana jag tar nar jag tar min Internetdos. Just nu befinner jag mig i USA och da kan det behovas lite substans, mark my words…
Bug och bock!
Väldigt glad för allt stöd!
Också för den diskurs som sätter igång… hur talar vi med varandra, varför känns det ”ok” att förnedra, förminska andra människor…
Nu läser jag mycket sällan Schulmans, då jag omgående tröttnade på deras stil. Jag hittade hit via Jack Hansen och konstigt nog trots ditt cirkusliv så ger dig mig ett slags lugn att läsa din blogg. Kanske är det något bakom ‘clownmaksen’ som berör mig.
Du har i all fall rätt i en sak. De visar oss vägen … hur man inte skall bete sig mot sina medmänniskor.
Gud så fint. Jag får nästan tårar i ögonen.
Heja Henry. Det är tufft som fan att vara som du
Henry Bronett, jag gillar dig.