Det kommer en dag
en dag blir det så
jag går på gatan
i världen här på jorden
kanske i skogen
eller rent av vid ett hav
Och när jag går där med
mig själv i mig själv
för mig själv på vägen fram
är det så att jag är utan
Inte bara att den är
på tyst med vibration
inte bara avstängd i fickan
där jag känner dess
trygga lätta tyngd
fomp fomp fomp så låter den
Nej den är inte alls
inte över huvudtaget med
utan bara jag är det med
och med mig är allt annat
och jag är med allt annat
En dag utan bla bla bla
i handsfree rätt ut
bluetoothslösa jag
utan möjlighet att kommas åt
med allt annat är jag den dagen
kanske i skogen
eller rentav vid ett hav
henry bronett ©o8
Jaaaaaaaaa!
Fram för fler såna dagar! Kramar…
Ibland måste man vara onåbar… Borde hända oftare!!!
Du har en skön blogg. Helt på tvärs med mycket av det som går att läsa i cyberrymden just nu. Något pretentiös men det kan man väl få vara ibland.
Mattias:
Tack! Får se upp med det pretentiösa.
Vill säga något från kännsla inte från ”huvudet”. Tack!
…ja å dessutom fick du mig att skratta
En sån gåva borde vi ge oss själva ofta.
du är allt bra underfundig du!! haha