Månadsarkiv: februari 2008

Hur nära vill jag?

hur nära vill jag vara dig?

Vet hur nära du vill
jag ska vara
känner din plats och vet
att precis här
här vill du att jag stannar

ibland nära
i dig
ibland
inte alls

hur nära vill jag vara dig?

känner varje nyans
i ditt ansikte
innan du ens lyft ett ögonbryn
- ett avslöjande ryck millisekunden innan -
vet jag och går undan
låter dig vara
ger dig plats
försvinner

hur nära vill jag vara dig?

är bara
vid din gräns
utan dig är jag inte
utan din början ditt slut
andas jag inte
ingen tanke är hos mig
och hjärtat slår inte
i mig

vill [...]

Publicerat i Allt, dikter | 5 kommentar

En smak för alltid

Innan ens svalget
försökt påbörja det
som i slutet
där vid läpparna
där framme
vill bli ett ord
ett ”hjälp” kanske
då händer det

här går det en tid
en tid jag inte kan
inte känner inte vet
en tid jag inte har
i mig
kanske en sekund
har slagit
eller kanske år

kanske har mina
näsborrar vädrat
omisskännlig doft
som första snön
precis innan den faller
allt är möjligt nu

men sen är jag där
landar rakt i det
i lyckligt magplask
med öppna armar
dina ögon över min rygg
min kropp ler
och vet att här
blir jag för alltid

henry bronett ©08

Publicerat i Allt, dikter | 6 kommentar

Astrid Lindgrens Barnsjukhus

Vissa människor gör det hela tiden
lever i det och med det
har det runt sig

för en stund delar ni våra liv
i det mest intensiva farliga sköra
bär oss i det ofrånkomliga
räddar oss vidare

ni tog honom
med kärlek utan oro
med kunskap utan löften
snabbt utan slentrian
tog ni honom
jag såg honom somna

en syster höll mig om ryggen
tröstade vågade vara mig nära

vi kom hem
lika många som vi kommit dit
alla kommer inte hem så

tack av hela mitt hjärta
för er vänlighet, ert mod,
er kunnighet och er mänsklighet
för att [...]

Publicerat i Allt, dikter | 7 kommentar

Fler Big Words

Nu spelar vi in fler Big Words på UR.
Hemsidan är rolig, lär sig lite engelska, å så man kan tääävla.

henry bronett ©08

Publicerat i Allt, Artiklar | 1 kommentar

Att släppa taget

Där stod jag, hängde
klängde rädd
var jag där
klamrande tätt
och svettig på berget

Tio meter på ett ungefär
såg jag ner
varken upp eller
ner kom jag
fast så
var jag

Tryckte mig mot
kände svala ytan
hårda trygga skrovliga berg
för mitt liv höll jag
borrade mig in i klippan
i sprickorna för livet
fuktiga fingrar
lika mycket av skräck
som trötthet
där höll jag för mitt liv
höll jag mig fast
så var jag

Du kan släppa, jag håller!
Därnere ropade instruktören
log gjorde han visade tänder

Om ingen varit där någonsin
aldrig hållit ifall jag hade
ifall jag skulle
hur skulle jag nu kunna?
hur [...]

Publicerat i Allt, dikter | 1 kommentar