Där stod jag, hängde
klängde rädd
var jag där
klamrande tätt
och svettig på berget
Tio meter på ett ungefär
såg jag ner
varken upp eller
ner kom jag
fast så
var jag
Tryckte mig mot
kände svala ytan
hårda trygga skrovliga berg
för mitt liv höll jag
borrade mig in i klippan
i sprickorna för livet
fuktiga fingrar
lika mycket av skräck
som trötthet
där höll jag för mitt liv
höll jag mig fast
så var jag
Du kan släppa, jag håller!
Därnere ropade instruktören
log gjorde han visade tänder
Om ingen varit där någonsin
aldrig hållit ifall jag hade
ifall jag skulle
hur skulle jag nu kunna?
hur gör man
säg…
hur släpper man taget?
henry bronett ©08
ajajaj…tillitsproblematik?