Vissa människor gör det hela tiden
lever i det och med det
har det runt sig
för en stund delar ni våra liv
i det mest intensiva farliga sköra
bär oss i det ofrånkomliga
räddar oss vidare
ni tog honom
med kärlek utan oro
med kunskap utan löften
snabbt utan slentrian
tog ni honom
jag såg honom somna
en syster höll mig om ryggen
tröstade vågade vara mig nära
vi kom hem
lika många som vi kommit dit
alla kommer inte hem så
tack av hela mitt hjärta
för er vänlighet, ert mod,
er kunnighet och er mänsklighet
för att ni orkar det varje dag
henry bronett ©08
Det var dom vackraste ord jag läst på mycket länge. Rysningarna gick utför min ryggrad denna soliga kalla lördagsmorgon. Och av orden har jag förstått att allt har ordnat sig. Barn är det finaste vi har. Lättnaden är stor för alla berörda.
Ha det bra, sköt om er.
Varma kramar från mig.
Att mitt i skräcken ödmjukt se de änglar som alltid finns där – om än vardagliga och för det mesta osynliga – är stort.
Att inte ta livet för givet är lika stort.
Den lille Prinsen promenerar vidare i verklighetens saga och Du får oss att stanna upp ,öppna våra sinnen och bli berörda.
Marianne
Åh så rörande och berörande skrivet!!!
Håller med Gisan! Skönlycka som biter sig fast som en utandning efter skräck…
jag säger ingenting
punkt
ibland är man mer än lovligt trög.
Grattis! är förstås det jag vill ha sagt…
den gillade jag.. så känner man precis när man ser sitt barn sövas… man vänjer sig inte ..kram