Det är nog

Rakt in i ruset
utan förvarning
exploderar det
slagen hugg skriken
och sedan

mina ögon ser
igen ser de
ser också honom
hur han ser
det han ser

liten hjärna
förstår inte
vad det där är
värme nyss
borta nu
istället gränslöst vansinne
oförklarligt

hans hand söker min
jag lyfter honom
vi går
och
det är nog

henry bronett ©08

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det är nog

  1. Birgitta skriver:

    Jag tycker du är väldigt modig.

    Just precis nu vill jag bara dela en kram med dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>