Ovant med du – v.II

Parkbänk i regn
känner igen föremålet
stannar upp sjunker ner
där sitter jag

inte van tänker jag
jag i regnet på bänken
du snuddade vid mig
så var det

hade jag haft en spegel
hade mitt ansikte
lett tillbaka
tror jag

det var inte själva
snuddandet
jag har snuddats
blivit det tidigare

nej något
hände samtidigt
under huden
i mig

håller mig för hjärtat
jackan är genomblöt
kroppen febrig
yr

behöver jag äta
använda paraply
eller kanske lägga mig
här på bänken
ett tag…

ovan

henry bronett ©08

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ovant med du – v.II

  1. Lasse skriver:

    När jag såg dig sittande på en parkbänk i regnet…så ser jag ut genom flygplatsfönstret i detta ögonblick, och ser kraftiga hagelskurar…och tänker..kanske du sitter nånstans på en bänk härute och väntar på någon? Men så långt mitt öga når, så kan jag inte se om du finns här..jusst nu…ja jusst nu..
    Jag såg nyss en man i regnrock, med en tidning under armen, han vände sig om, men de va iaf inte du. Både han och tidningen var ju genomblöta.Men….förmodligen sitter du nog inne i stugvärmen denna oerhört kalla å regniga måndags e.m

    Lasse, från ett flygplatsfönster..där jag endast ser landningsbanor..och är glad att inte H var därute.
    ___________________________

  2. Gisan skriver:

    Jag får en känsla av ett hjärta som behöver mycket kärlek, men inte klarar av att ta emot… Kramar…

  3. Lena skriver:

    Du

    Vad du gör vännen

    Du

    Berör

    Du

    Vad du gör vännen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>