Ovant med du – v.III
Stannar till
sjunker ner
blir sittande
ett jag
på parkbänk
i regn
du rörde vid mig
och något hände
under huden
här inuti mig
inte van
ovan
ska jag gå sönder nu?
lugnar mig
håller mig för hjärtat
hårt bultande
skjortan genomblöt
och det jublar
i kroppen
behöver jag äta
använda paraply
eller kanske lägga mig
här på bänken
ett tag…
ovan
henry bronett ©08
TA emot all den kärlek och närhet som ges. Du är värd den och mycket mer därtill. Kramar…
Gott vännen…
Hej!
Äntligen har jag kommit in på din sida och kan läsa dina vackra dikter.
Kram