Månadsarkiv: juli 2008

Livet är ren och skär poesi.
Ok, kanske inte så ren alltid,
men poesi i alla fall.
Och lite ren,
ja, definitivt.
Och lite förorenat också,
ibland, är den,
just precis så,
och skär.

henry bronett ©08

Och när jag älskar dig
en gång är sagt
måste den yttras ofta då
så den inte tynar, falnar, svalnar
måste den sägas, visas, göras ständigt
för att inte gå?

Då jag talade om det
som fans i hjärtat då
står jag till svars nu
och hur är det med för evigt
säg?

Är kärlek övergående
vart tar den vägen
vad är kärlek
som inte längre känns
blir den tomma ord
sårande bitter ammunition
vart tar den vägen
vart tog vi vägen?

henry bronett©08

Flyger änglar när det regnar
har deras vingar tålighet i fukt
kan de verka då åskan mullrar
och deras omsorg bära frukt?

var är de då det blixtrar
och regnet öser ner
är vi säkra om de inte flyger
och är hemma, inget ser?

hur vet jag, säg om detta
ifall de är ute eller ej
ifall de bryr sig om i regnet
att skydda lilla mig?

(från ett barn)

henry bronett©08

Det sker så fort
och omärkligt
nuet göms i minnen
märkligt hur det
gör sig till
gör sig
till aktuell vägkarta
för nu
och en tid
är jag vilse igen
jag av då i nuet

henry bronett ©08