Då domnar nuet

Det sker så fort
och omärkligt
nuet göms i minnen
märkligt hur det
gör sig till
gör sig
till aktuell vägkarta
för nu
och en tid
är jag vilse igen
jag av då i nuet

henry bronett ©08

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Då domnar nuet

  1. Erika skriver:

    Tack för dikten. Du satte ord på det jag känner just nu. Jag skulle vilja låna den till min blogg, självklart hänsvisa till dig och din blogg så klart .

  2. Henry skriver:

    Erika: Du får gärna ”låna” dikten så länge du talar om var den hör ”hemma” – glad att du tycker om den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>