Och när jag älskar dig
en gång är sagt
måste den yttras ofta då
så den inte tynar, falnar, svalnar
måste den sägas, visas, göras ständigt
för att inte gå?
Då jag talade om det
som fans i hjärtat då
står jag till svars nu
och hur är det med för evigt
säg?
Är kärlek övergående
vart tar den vägen
vad är kärlek
som inte längre känns
blir den tomma ord
sårande bitter ammunition
vart tar den vägen
vart tog vi vägen?
henry bronett©08
Åter igen en oerhört vacker dikt.
vad är det man säger , kärleken är som en fågel, håller man den för hårt så dör den, håller man den förlöst så flyger den iväg..min höll tydligen på att kvävas, bände sig loss och flög sin väg, kvar finns ett brustet hjärta. Men kärleken finns nog alltid kvar till den man en gång älskat..
Vägen
frågar mig om och om igen….
vägen
Den som fötterna vandrade på och som skulle leda framåt,
varför cirklar sig den runt, runt, runt…
vart tog den vägen vägen
Kärlek är något ” fint ” som man aldrig får ta för givet . Man måste vårda den.
Min man tror ibland om man älskar någon så behöver man inte säga det , säger ngt om han ändrar sig . *LER*
ja ja ….. huvudsaken jag vet att älskar mig .
ha en underbar dag
Kerstin
Kärleken är livets drivkraft .. gåvan att få älska måste man vara rädd om.
kaka
”Jag älskar dig” är en underbar mening. Den har en tendens att bli missbrukad bara… Kramar…
Hej,
Jag har precis upptäckt din blogg och håller på att läsa igen. Vilka underbara texter du skriver, och om kärlek, närhet och varandet tillsammans och ensam.
Hoppas din sommar är bra och fortsätt skriva!
Hälsn.
Emma
Vilken oerhört vacker dikt… precis så känner jag det nu. När jag säger att jag älskar… oavsett till vem så känner jag att jag på något vis avger ett löfte. Ett löfte att alltid finnas vid denna personens sida. I vått och torrt, regn som i solsken, i nöd och lust, i skratt som i gråt… efter det lever jag och älskar!
Tack för att jag fick tillgång till din blogg!
Kramis Yvve
Att älska någon kommer inifrån djupet av hjärtat. För mig är ”Jag älskar dig” förenat med ärlighet och djupast lycka – ett löfte. Lixom ett löfte att vilja ta hand om, älska och leva medresten av livet.
Ibland händer det tyvärr att det falnar och brister i ett kaos, och man upplever känslorna, tillvaron och dygnen som tomrum fyllda av frågetecken.
Frågorna som aldrig fick svar.
Varför gick han bra utan ett ord? Varför inte berätta vad som gick fel?
Så står jag där i regnet från den klara himmel och undrar, medan hjärtat ännu ropar förtvivlat: ”Jag älskar dig!”
Ibland händer underverk – ibland händer motsatsen, men det är bara att blicka framåt, försöka andas och bara gå framåt genom dagen, natten, livet.
Jag har i alla fall kvar den största kärleken man kan ha – mina älskade barn.
…som båda ofta säger: Mamma, jag älskar dig så mycket!
Henry!
Tack för din fina blogg, med underbara texter!
Allt gott!
Hej Henry gud va fina dikter du skriver,härligt
Verkligen en träffsäker dikt i och om livet….kärleken….
Säg, hur ska det sluta.?!
Fina dikter du skrivit, lycka till !!!
Mona!