Hör inte först
så öronbedövande är den
spränger örat
trumhinnor blöder
på båda sidor
gör den
en istapp lik
som borrat sig in
in här ner i hjärtat
sen smält kvar ett sår
ett blött och svart ett
ett djupt ett
fingret petar tanklöst
utan tanke
saknaden av varm hud
minnet jämför
det borde varit hållöst
tomt nu
tystnaden är bottenlös
henry bronett©08
Smärtande vackra ord! Kramar…
Instämmer, vackert, nästan smärtsamt och tankeväckande.
Kram och hälsn.
Emma
mycket bra.
en brutal inledning, som utmynnar i vemodiga undertoner.