Han öppnade ögonen
dunkudden på golvet
täcket runt naken kropp
han såg upp
morgonen i fönstret var ljus
ingen sol inte än
inga ljud från något särskilt alls
en fågel knastrande gatsten kanske
han sträckte sig lat över sängen
fingrarna först trevande
sen handen känsligt letande
hela armen hittade hud
len vit sval tyst lugn
doftande svagt purpur
länge lyssnade han
och somnade
till djupa andetag
henry bronett©08
Här skriver jag om det som berör mig - om sårbarhet, det som roar och oroar mig.
Gläder mig åt dina kommentarer, välkommen!
10 kommentarer skrivna just nu ↓
Lena A // Oct 8, 2008 kl. 12:26 pm
…ännu en ömsint…tack…
värme!
L
Gisan // Oct 9, 2008 kl. 7:43 am
Vackert…sinnligt…härligt! Kramar…
Bo // Oct 9, 2008 kl. 8:25 am
meditativ och vilsam… det låter som mina egna morgnar
Emma // Oct 9, 2008 kl. 6:07 pm
Ja, verkligen sinnligt vackert, nära, varmt och gott.
Kram o hälsn.
Emma
Vee // Oct 10, 2008 kl. 1:58 pm
Jag köpte din bok för någon vecka sedan och har haft den med mig i handväskan hela tiden. På något vis oförmögen att läsa den. Jag kände att den krävde en del av mig som läsare. Jag beundrar dig för att du är så modig och naken, omsvept av utvalda ord. Vid tre dikter har jag satt små markeringar - de står ut. Framförallt “Ser inte dig för mig” som är kärleksfull och föraktfull i samma andetag. Jag kom på mig själv med att sluta andas när jag läste den. Fantastiskt stark dikt. Och papperskvaliteten - en bra bok förtjänar lite extra omtanke i tryckeri och bokbinderi. En njutning av kvalitet även där.
Det här var något annorlunda. Dikten här andas förnöjsamhet medan bokens dikter andas separation och ensamhet.
Ja, jag kände bara att jag ville dela med mig av min läsresa. Tusen tack för att jag fick läsa dina ord.
Lena A // Oct 10, 2008 kl. 3:05 pm
Tiden kommer
Tiden kommer, sa han, den går inte. Och jag såg hur världen vände sig. Tiden kommer oss till mötes. Ständigt rusar framtiden mot oss, sköljer över oss och genomgår sin förvandling till nu. Att nuet sedan rinner bort i ett då är något annat och mindre viktigt, ett efteråt. Den verkliga händelsen är framtidens brytning till nu här i oss. Och framtiden är alltid på väg hit mot oss. Alltid. Tiden kommer
Camilla // Oct 11, 2008 kl. 10:54 pm
Så vackra och varma är dina ord! Så sinnerligt gott och varmt! Tack!
Kram Camilla
Rana // Oct 16, 2008 kl. 4:38 pm
En njutning att läsa.
Lena // Oct 16, 2008 kl. 10:32 pm
Livet i ett Nu
Ses snart…
Di Lemma // Oct 22, 2008 kl. 8:36 am
Hej Henry!
Kul att få ta del av din talang och dina tankar!
Rörande tankar, dessutom.
Hoppas vi får ta fortsatt del av dig och dina inspirerande ord, och framförallt att du fortsätter att beröra många andra med.
Posta en kommentar!