På sprucken vinteris
mitt i brustenheten
står jag
på förvridna former
uppburen av havet
skild från det
hoppar skickligt
från ett fragment
till nästa
från ett till ett
till nytt hopp
från annat
ser allt söndrigt
och det slår mig
som ett slag
att aldrig detta
varit helt
utan ständigt brustet
står inför detta
detta ständiga
jagfragment
och igen
som ett slag
slår det till
lät jag det smälta
vad om så…
henry bronett©08
Här skriver jag om det som berör mig - om sårbarhet, det som roar och oroar mig.
Gläder mig åt dina kommentarer, välkommen!
4 kommentarer skrivna just nu ↓
åsa // Oct 22, 2008 kl. 11:44 pm
hamnade på sidan av en slump å hittar helt underbara dikter…så här kommer jag kika in fler gånger
Gisan // Oct 23, 2008 kl. 6:07 am
Å hur få det ständigt brustna till något helt… Du skriver så mitt hjärta blöder. Kramar…
Catarina // Oct 23, 2008 kl. 10:37 pm
‘vad om så…’ - Klockrent!
får det måste vara så
- alltså om
och vad
eller så
det är bara att våga
Lena A // Oct 24, 2008 kl. 3:44 pm
Hör din röst och då blir det ännu bättre…..
Posta en kommentar!