Och så tröttnade jag
på att vara den som sa något
tala ut i tomhet
mötas av tystnad
tröttnade på att vara ensam
i ditt sällskap
att bli beskådad
av dig och din djävla kikare
amatörornitolog!
du nyfiket studerande
tryggt tryckande i buskaget
på säkert livsavstånd
jag långsamt tröttnande
så där bara
till slut
tog det slut
överraskande…
henry bronett©08
Alla har vi väl våra bilder av olika epoker och tidsandor – slutet av 60-talet med flower-power och fredsaktivism, 70-talet med utsvängda manchesterbrallor och kollektivboende, 80-talets dekadens och illblå mascaror…
Jag har alltid haft svårt att sätta fingret på de tidsandor jag själv riktigt deltagit i – 90- och 00-talen. Men jag tror att du just målade en bild av 00-talet som jag kan relatera till: En tid då människor sitter och gömmer sig i buskarna med varsin kikare. Nyfikna men blyga över sin nakenhet. Jag ler åt bilden, fast den är så sorgsen. Hade jag kunnat teckna hade jag velat göra den bilden till en skämtteckning, för att det är lite tragikomiskt någonstans…!
Nåväl – du kanske egentligen talar om något helt annat, jag ville bara dela min association kring dina välskrivna ord!
Jenny! Gläder mig åt att något händer när du läser, att du vill dela dina tankar och associationer – det är vad som räknas!
Dikten är som en våg, bränning mot stranden. En ilska eller irritation som byggs upp för att sen bedarra till smärre likgiltighet och förvåning. Skulle kunna vara en mobbad person som fick nog och förvånades över sin luft och styrka.
Tusen tack för att du delar med dig.
Diktsamlingen köpte jag men här tjuvläser jag gratis
Värme!
Det kändes väldigt nära…
Underbara ord som alltid! Kramar…
Igenkänning… Målande bild av distansering och samtidigt skrattar jag så gott åt ”amatörornitolog”.
Tack!
Känner så väl igen mig i din välformulerade ord. Funderar mycket över vad det är som gör att vi i dessa tider har en tendens att ”gömma” oss och bara göra flyktiga besök i varandras liv när ”mainstream” är helt tvärtom, dokusåpor där man vänder ut och in på sig själv och visa upp hela sin sårbara nakna själ..Kan inte förstå detta oerhörda dikotomiska beteende, har du någon fundering kring detta?
Till min Vän Henry
Orden väcker en röst
nyfiket letar den lilla individen efter meningen
den mening som gör att livet är
att det finns en begriplighet och hanterbarhet
i det vi kallar sammanhang
rösten famlar
funderar
reflekterar
menar
eller
menar inte
spelar det roll
eller
speglar den en roll
försöker
försöker höra vad rösten nu sa
funderar
fågeln lyfter då maten är slut
likväl kan den återkomma
leta efter det som gav näring
fick den att växa
vingbeklädd frusen i kyla
så liten men ändå så stor
letar vidare
försöker förstå
Vissa flyttar
kommer ändå tillbaka till värmen
den efterlängtade
men måste ta farväl under kylslagna tider
återkommer då strålar hettar
och näringsrik vällustighet förenar
Flyttande fåglar vänder alltid tillbaka
Flytande fåglar simmar ibland motströms
Flyt eller flytt
Kontraster i varandra
Fåglar vingklippta i bur
Eller bevingade,
de som har tur
Att våga ta sin frihet på allvar
I moll
Eller i dur
© Text; Lena m Janson