”Pling”

Ser dina ögon
snälla lugna
andas vänlighet
gör de

vi talar väder
och allt är yta
som vanligt
inget ovanligt

då sker det
och jag
förstår först sen
inte då

din arm kommer mot mig
försiktigt handen längst ut
handflatan sökande uppåt
hittar mitt långfinger

och mitt hjärta
som i microvågsugn
på elva minuter

”pling”…

henry bronett ©08

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till ”Pling”

  1. Lena M Janson skriver:

    Jag ser stjärnljus i novemberluft.

    All Lycka!

    Kramen/Lena

    (I morgon kväll, 20.00 är det underbar musik på Käggelbanan…)

  2. Gisan skriver:

    Jag riktigt känner känslan…den elektriska stöten… Dina ord är otroliga. Kramar…

  3. mammamia skriver:

    Hoppsan,det sa pling när jag läste :-)

  4. Lars skriver:

    Hej Henry!

    Jag inspireras av dina texter. Hur du sammanväver den postmodernistiska diskbänksrealismen med ett mer romantiskt klassiskt tillvägagångssätt. Ser fram emot att läsa fler av dina alster : )

    Hälsningar Lars

  5. avgrundsdjup skriver:

    Du får mig att le. Igen. Tack!

  6. Uffematten skriver:

    Den känslan kan man sakna ibland…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>