Och då såg jag dig
för första gången
inte som messias
inte den som skulle göra allt bra
nej det var inte du
alls inte något av detta
slutligt var du
bara människa som jag
bräcklig sårbar
varmt doftande
handlande efter eget hjärta
- ja du vet så långt vi förmår…
besviket stod jag åter igen här
med en människa mitt emot
en till med ögon tårar tänder
med all bräcklighet
och hoppet att bli frälst släcktes
så hopplöst
och då ser jag dig
för första gången igen
ser mig i dig
för första gången
och jag undrar om jag kan -
föraktlöst fördomslöst
för sårbarhets skull
för att jag är som du -
kan lära mig älska mig i dig?
henry bronett©08
Innerligt, sinnligt vackert… Kramar…
Så fint, så fint…
Du sökte en kvinna och fann en (tvilling)själ, fantastiskt!
liten omskrivning av Edith Södergran
Eftersom jag inte vet om man får länka i boxen, sök gärna benevolence+välviljan+lordparzifal, skulle vara en ära, har även nyligen skrivit en vinterdikt kallad Vinter Ouvertyr som delvis var minnen från min barndoms jular och julmarknader, tivolin, och där ingick även ni och er far.
Be well,
LPWJ
Med en förnimmelse av det stora nära ..
Underbart!
En komplex dikt. Klart seende med en konsekvensanalys och knorren en feghet. Vilja våga och ändå fråga sig om man törs. Men så ljus och längtansfull. Den gjorde mig glad.