Månadsarkiv: december 2008

Tvåtusen nio – 2009

Nu är det nära
närare än så här
blir det knappt

det slutliga klivet förestående
doften nästan kännbar
på räckhålls avstånd nu

så andas in ta sats
låt tiden skjuta på
iväg bär det ostoppligt

sen är det just
inget mer än det
allt precis som alltid

och här vill jag vara
nu som då just här så här
annars gjorde jag väl annat vad?

utan vetskap om slut eller början
om vad som rör mitt hjärta
för än det rörs

aningslös tills då
i ögonblicket det sker
hur stor min kärlek är till livet

nu är det
nära närare som
närast

henry [...]

Publicerat i Allt, dikter | 14 kommentar

Författarcentrum

Eftersom jag blivit medlem, tänker jag skriva för ”författarcentrum” ibland (deras blog).

Har lagt upp en liten önskan där, så här till helgerna… gå gärna in och titta.

Så här skriver de om organisationen; Författarcentrum är en ideell organisation för yrkesverksamma författare. Föreningen bildades 1967 och har till syfte att föra ut litteraturen i samhället. Vi förmedlar författarbesök till skolor, bibliotek, studieförbund och företag och driver en lång rad läs- och skrivfrämjande projekt. 2007 gjordes 1900 bokningar. Verksamheten stöds av Statens kulturråd.

henry [...]

Publicerat i Allt, Artiklar | 5 kommentar

Att göra något helt

Nu ser jag honom
så enkelt
gick in tände lampan
och där var han

alltid vetat det
att han låg där
men inte vågat se
som jag ser nu

ska jag släcka
gå ut igen
som inget hänt
låtsas vidare

men där ligger han
skräckslaget liv
i frusna tårar
en liten blöt

tar honom tätt
så han känner
att där är något
något med puls äntligen

någon

jag är någon

henry bronett©08

Publicerat i Allt, dikter | 11 kommentar

Ett oändligt ögonblick

Klockan är två
det är natt
jag andas ut

och det slår mig då
så där plötsligt

jag är fri verkligen
att skapa vad som helst
faktiskt

och jag känner livet utan ok
källan av bottenlöst ljus
bara att dricka

faller på mina bara knän
så hisnande så
fullständigt

henry bronett©08

Publicerat i Allt, dikter | 9 kommentar

Pärlor på min kropp

Regnet faller utan ansträngning
ljudlöst överallt om mig
faller lätt
faller självklart
kring mina konturer öppet
utan tanke faller det
utan glädje utan sorg
fritt faller det
och lämnar pärlor på min kropp

henry bronett©08

Publicerat i Allt, dikter | 7 kommentar