Pärlor på min kropp

Regnet faller utan ansträngning
ljudlöst överallt om mig
faller lätt
faller självklart
kring mina konturer öppet
utan tanke faller det
utan glädje utan sorg
fritt faller det
och lämnar pärlor på min kropp

henry bronett©08

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

7 svar till Pärlor på min kropp

  1. Gisan skriver:

    Vacker! Kramar…

  2. Veronica skriver:

    Ja, med en nysnings rättframhet. Det doftar sommar om den här dikten. Tvagning. Rensning. Kanske ett bokslut.

  3. Pingback: knappast svenska hjärtan « bilingual blogging @ www.digitalverklighet.com

  4. Uffematten skriver:

    Så fint!!!
    Kram!

  5. Elisabeth skriver:

    Det är som när snöflingorna, de där stora vita ”lapphandskarna” fastnar på jackan…!
    Nu kommer jag nog att tänka på pärlor nästa gång de fastnar där!

    Vackert skriv, från ett vackert tänk…

  6. Christina skriver:

    Nu har jag fått diktboken i brevlådan…och bara omslaget lockar till läsning!
    Jag ska sätta mig ner i lugn och ro en dag och öppna första sidan…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>