Regnet faller utan ansträngning
ljudlöst överallt om mig
faller lätt
faller självklart
kring mina konturer öppet
utan tanke faller det
utan glädje utan sorg
fritt faller det
och lämnar pärlor på min kropp
henry bronett©08
Regnet faller utan ansträngning
ljudlöst överallt om mig
faller lätt
faller självklart
kring mina konturer öppet
utan tanke faller det
utan glädje utan sorg
fritt faller det
och lämnar pärlor på min kropp
henry bronett©08
Vacker! Kramar…
Ja, med en nysnings rättframhet. Det doftar sommar om den här dikten. Tvagning. Rensning. Kanske ett bokslut.
Pingback: knappast svenska hjärtan « bilingual blogging @ www.digitalverklighet.com
De glänser…
Så fint!!!
Kram!
Det är som när snöflingorna, de där stora vita ”lapphandskarna” fastnar på jackan…!
Nu kommer jag nog att tänka på pärlor nästa gång de fastnar där!
Vackert skriv, från ett vackert tänk…
Nu har jag fått diktboken i brevlådan…och bara omslaget lockar till läsning!
Jag ska sätta mig ner i lugn och ro en dag och öppna första sidan…