Klockan är två
det är natt
jag andas ut
och det slår mig då
så där plötsligt
jag är fri verkligen
att skapa vad som helst
faktiskt
och jag känner livet utan ok
källan av bottenlöst ljus
bara att dricka
faller på mina bara knän
så hisnande så
fullständigt
henry bronett©08
Hisnande vackert och vad underbart ..
Själv känner jag mig fången i vardagens gytter
i att vara arbetsför
Stunder av lycka att se film
tillsammans med min son
Fast i vardagens vedermödor
Du förmedlar frihetskänslan så att mitt hjärta tar ett extra skutt
Kramar…
Oj, det här blev jag glad av.
Hej Henry!!! Jag följde länken som du skickade mig. Kul att du skriver så fina dikter. Nu ska jag gå hit och läsa ibland…Ha det så gott Anna-Lena
Man skulle nog tänka på det ibland; att man faktiskt är fri att skapa…
…precis så är det…
Just
så där bara
så…
Uffemattne – ja vi är ju det – glömmer det för ofta. Ordet ”måste” ersätter ”jag vill” eller ”jag väljer”…
Här är väntan på ljus
Där är längtan om mörkrets försvinnande
Salighetstanke befinner sig mitt i kroppen
Smärtan infinner sig fast genskjuten från överallt
Kallt är ymnigt svallande blod
Varmt är inget i märgens förtvining
Marie-Louise