Till dem det angår!

February 8th, 2009 · 5 kommentarer

Återvändsgränder är ni, inget annat.
Där ni är finns inget, faktiskt ingenting alls som har med liv att skaffa.

Tomt är ert kulturlösa avhumaniserande, ert ansvarsfria åsiktande och elaka värderande. Patetiska “egon” på inbillade piedestaler, är ni. Misstänkande allt, riskerande inget.

Ert brutala självförakt lyser förföriskt då ni kastar ert träck på människor kring er. Med axelryckningar och mungipsryck ser ni sen effekten av era dåd. Extatiska om ni får andra att skratta med, peka finger åt… (och varför gör vi det?).
Allt ni vill är att måla världen i samma färg som era egna skräckslaget svarta inren.

Cynism är det närmaste ni kommit äkthet och bittert allt ni smakar.

Nu har jag inte längre tid med er.
Mitt liv har mening.
Det slår långt starkare och i en rytm ni inte ens kan ana.

henry bronett©09

Kategori: Allt · Artiklar

5 kommentarer skrivna just nu ↓

Gisan // Feb 8, 2009 kl. 6:52 pm

Jag läser mycket och samtidigt undrar jag vad som står mellan raderna. Men jag är glad att du så tydligt skriver att ditt liv har mening. Ditt liv har även mening för mig. Kramar…
Elisabeth // Feb 8, 2009 kl. 7:53 pm

De omger oss överallt… bara i olika skepnader!
Jag gör som du… precis och exakt i de tre sista raderna!

Varm kram..
Håkan // Feb 12, 2009 kl. 5:02 pm

Inget att fästa sig vid för så länge man själv lever utan rädsla så kommer inget mörker i ens omgivning att ha makt över dig och mig ungefär lika lite som ett mörker kan fylla ett rum när lampan är tänd
Vee // Feb 13, 2009 kl. 3:15 pm

Oj. Jag börjar genast rannsaka mig själv och känner obehag av orden. De riktar sig hårt mot läsaren. Även om de inte är riktade mot mig personligen så tar jag över obehaget från dem som de är riktade emot. Dåligt samvete i största allmänhet. Jag vet inte om det är poesi eller inte och jag kommer osökt att tänka på Marcus Birro.
En text som verkligen inte lämnar någon läsare oberörd.
Hanna // Feb 15, 2009 kl. 8:51 am

Hejja dig. Hejja dig i allt. Jag har också en blogg. Och ett liv. Men livet är saftigare och bloggen ser jag mer som en ständigt uppdaterad memoar, ett ställe att bolla med mig själv i ord. En plats att rista ner mina minnen. Idag skiner solen och jag ska ut i den! Tjoho och KRAM från en nyanländ

henry bronett blog