Fönstret på glänt
det doftar snö
kroppen faller mot hotelkudden
och fingrarna söker efter
ojämnheter i lakanet
något att hålla sig i
nypa i och tanken går fritt
dansar lätt över bröstet
lekfullt sen plötsligt
som en vägskylt
en jag sett många gånger
men först nu läser
allt kan du göra säger den
ryggen värjer sig
fingrarna blir kalla
och jag stänger balkongdörren
ser ljusen från långt borta
hur de får nattsnön att gnistra
allt så obevekligt vackert
…allt, verkligen?
iskristallerna sticks i näsan
henry bronett©09
Ord som ger mig gåshud! Kramar…
Allt är möjligt bara rädsla och begränsade tankar sätter stopp
Vackert!
Det här var nog bland det bästa jag läst av dig. Första halvan är så sensuell och gör mig glad och hångelsugen:) I andra strofen vänder allt. Som om sköldpaddan drar in skallen i sitt skal – bildligt talat.