och solen från däruppe
i ansiktet på mig
rätt i
himlen sköljer över mig
utan ett moln inte ett
och havet oändlig sammetsspegel
vänligt väntande
vi bredvid varandra
bara så
jo och sanden också
ojämn kittlande mjuk
så var vi
vi där
med skuggorna bakom oss
bara så
jag tittar upp
du ser mig
tyst utan vidare
och i det ögonblicket
blir jag till
henry bronett©09
Får man uppleva detta någon gång är man rik!
TYCKER OM!!!!!!!!!!!!!!
Kärlekens äkta ansikte! Kramar…
Lent och smekande
puss