Månadsarkiv: september 2009

höstäpple, blodsriska
gran och havssalt
vinden blandar
och bjuder på livet
så tydligt
just nu
från en sten
värmd av sol

henry bronett©09

Inga ord
behöver säga det
det finns inga

vi är där
ihop tillsammans
och tar adjö

fogarna slits itu
och jag vill kräkas
inga löften håller

inte längre

henry bronett ©09

skriker efter närhet
och lägger mig vid en sten
kallt hårt fuktigt
sträva kanter
att älska tyst
utan svar
som hemma

henry bronett©09

Ser dessa gester
dessa meningslösa tomheter
som en sönderrostad traktor
på ett övergivet fält
man kan se dem ibland
passera förbi från tågfönster
om man tittar

henry bronett©09

Dina ögon tittar på mig
men ser inte mig
mer som rakt ut i luften
som om du gav dig på
gav dig på något osynligt
jag mins en flicka på dagis
det var många år sedan
hon höll sin docka
ja hon lekte med den
talade till den
precis som du till mig nu
dina fingrar håller min arm
hårt
känner dina naglar
hon höll om dockan så
om hennes hals
som klor

henry bronett©09

som en ko i slakteriet
ni vet som
när den fått en elstöt
och precis så
faller allt ihop

jag ser mina fötter
och genom ett fönster
sneglar ett kastanjeträd
det rör sig grenar
dom gör det i vinden
om dom vill

jag är väl jag
inte allt det här
inte gren eller ko
ser mig om efter
efter vad
vet inte riktigt

och sen är marken där
skrovlig under ryggen
där känns den
hur lungorna pressas
ut mot underlaget
och hon håller bär mig
och jag henne
hela min tyngd mot hela hennes
bär vi

det går ett tag till

henry bronett©09

Skulle ett kadaver få ligga här
mitt i vardagsrummet
förmultna sakta ruttna
sprida stank intill kväljningar
klart inte
och ändå vi fortsätter

henry bronett©09