Lyfter armen så att handen
hamnar framför ansiktet
där mellan fingrarna ser jag
fast det blir aldrig riktigt tid
tid att fästa blicken
att följa med ögat
det hinns inte
bara anar det
plötslig som en kråkvinge
flyktig svart mot blå himmel
så hinner jag tänka
och därefter strax
som hagel faller slagen
henry bronett©09
Mycket bra skrivet och tänkvärt..
Livet är sårbart… men ack så underbart ändå
Livet är flyktigt..intensivt och kort
Det gällar att ta tag i tråden…
så man hinner med
att finnas och få leva..
njuta…
Andas, ta vara på oss under den tiden vi får vara här med våra kära
Kram till dej
Anne E Aldén
…och den smärtan värker länge, länge i själ och hjärta…
Väldigt vackert skrivet Henry!