Det händer i bland i stunder plötsligt
som när tidvatten oändligt långsamt
sakta sakta drar sig undan
och med en gång inte finns mer
kvar är slät mjuk fuktad sand
sakta sakta torkande i solen
så ibland händer det i stunder
att jag förstår mig själv utan jag
ett tag till tidvattnet kommer åter
henry bronett©09
Här skriver jag om det som berör mig - om sårbarhet, det som roar och oroar mig.
Gläder mig åt dina kommentarer, välkommen!
6 kommentarer skrivna just nu ↓
Sara // Oct 29, 2009 kl. 4:06 pm
Vackert, som alltid.
Jeanette // Oct 29, 2009 kl. 6:41 pm
Rörande vacker! Tack för att Du delar med Dig av Dina tankar och dikter
Kram
Lena M Janson // Nov 1, 2009 kl. 3:13 pm
..och ibland känns det som om tidvattnet drar med mig ut och där får jag ligga och skvalpa runt…tills jag åter når sandstranden och kan börja andas igen…
Sandra // Nov 2, 2009 kl. 6:43 pm
Det här är SÅ fint Henry, verkligen.
Elisabeth // Nov 2, 2009 kl. 11:20 pm
Jag tycker det beskriver hur livet är… med vackra bokstäver.
Varm kram..
Gisan // Nov 3, 2009 kl. 5:47 am
Ditt rika språk gör dikterna så fylligt vackra och underbara att läsa. Kramar…
Posta en kommentar!