Månadsarkiv: november 2009

Det behövs så lite för att låtsasliv ska välta störtas ner i avgrund djup för tunna hinnor av normalt revas likt silkepapper lätt och sagan tar slut det som varit hemlighet också för dig själv ett hjärtats muskelbristning ständig kramp … Läs mer →

Det blir helt enkelt för mycket överväldigande då allt brister likt innanmätet på en sprättad älg rakt ut i dagsljus rinner inälvorna och stanken sen hoppsan vissa söker stoppa tillbaka allt andra släpar med sig letar gömställen eller visar upp … Läs mer →

Alla vet vet hur en som drunknar ser ut känner igen tecknen vet hur det är att inte få luft inte få syre ner i lungorna det syns i dina ögon så tydligt svarta tomma hur du kippar efter andan … Läs mer →

Där kom det igen ögonblicket av giriga fingrar naglar som vill skära kirurgiskt ta sig in gripa om äga ögonblicket det inte räcker inte längre är nog att vara två oinbjuden kliver du över med din kletiga längtan ditt variga … Läs mer →

Far är inte längre far utan plötsligt jag nu ser det i dina ögon som tittar upp på mig påminner mig lilla handen tar min självklart krävande och en dag plötsligt är jag inte längre far henry bronett©09