Det behövs så lite
för att låtsasliv ska välta
störtas ner i avgrund djup
för tunna hinnor av normalt
revas likt silkepapper lätt
och sagan tar slut
det som varit hemlighet också för dig själv
ett hjärtats muskelbristning
ständig kramp av saknad kärlek blottad
därför slår du
inte av hat för du vill göra illa
utan likt sårad björn
med ramen blodig fast i sax
att se allt utan sagans mjuka ljus
är att väckas efter tusen år
inte av mjuka kyssar utan av kraftig örfil
och ton att bära
henry bronett©09
Här skriver jag om det som berör mig - om sårbarhet, det som roar och oroar mig.
Gläder mig åt dina kommentarer, välkommen!
6 kommentarer skrivna just nu ↓
Carl-Peter Suenson // Nov 24, 2009 kl. 10:45 am
Vilka vackra dikter du skriver…
En av mina vänner tipsade mig om din blogg, så jag tittade in.
Jag är nu med i Kronvraksbloggarna
anki // Nov 24, 2009 kl. 11:08 am
så sorgligt och så sant!
Carina // Nov 24, 2009 kl. 3:47 pm
Som det är…
Johanna // Nov 24, 2009 kl. 4:42 pm
Så är det nog ofta…
Lena M Janson // Nov 26, 2009 kl. 10:35 pm
ont …det gör så in i själen ont Henry…
veronica // Nov 29, 2009 kl. 6:20 pm
Har inte varit in på din blogg på länge. Så möts jag av den här dikten som synkroniserar med mig just nu. Dikten är modig. Jag är inte modig. Din dikt handlar om att inte hålla i handbromsen utan att kasta sig ut i det okända som gör ont. Livet är inte lätt. Man kan undra varför?
Posta en kommentar!