Svårburet

Det behövs så lite
för att låtsasliv ska välta
störtas ner i avgrund djup
för tunna hinnor av normalt
revas likt silkepapper lätt

och sagan tar slut
det som varit hemlighet också för dig själv
ett hjärtats muskelbristning
ständig kramp av saknad kärlek blottad

därför slår du
inte av hat för du vill göra illa
utan likt sårad björn
med ramen blodig fast i sax
att se allt utan sagans mjuka ljus
är att väckas efter tusen år
inte av mjuka kyssar utan av kraftig örfil
och ton att bära

henry bronett©09

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

6 svar till Svårburet

  1. Vilka vackra dikter du skriver…
    En av mina vänner tipsade mig om din blogg, så jag tittade in.
    Jag är nu med i Kronvraksbloggarna

  2. anki skriver:

    så sorgligt och så sant!

  3. Carina skriver:

    Som det är…

  4. Johanna skriver:

    Så är det nog ofta…

  5. Lena M Janson skriver:

    ont …det gör så in i själen ont Henry…

  6. veronica skriver:

    Har inte varit in på din blogg på länge. Så möts jag av den här dikten som synkroniserar med mig just nu. Dikten är modig. Jag är inte modig. Din dikt handlar om att inte hålla i handbromsen utan att kasta sig ut i det okända som gör ont. Livet är inte lätt. Man kan undra varför?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>