När allt är blivet analyserat
när vi vänt på minsta nyans
då vi beskådat ovanifrån tittat underifrån
och ingående penetrerat allt allt
när vi belyst och andras mening hört
särskådat till sista molekyl så vi äntligt begriper
och klokt nickar med förstånd
då infinner sig slutligt tystnaden
(eftersom inget längre finns att yppa)
obönhörligt vacker står hon inför oss
busigt tittar hon tillbaka på sig själv
och skrattar
henry bronett©2010
Hej!
Nu måste jag. Nu bara måste jag få säga:
Vet du. Jag har aldrig varit någon större slukare av poesi. Jag har i och för sig alltid tyckt mycket om våra ”vanliga” poeter – Ferlin, Setterlind, Bo Bergman; ja du vet – hela gänget…men aldrig lyckats ta mig förbi den moderna tröskeln särskilt väl. Tyckt om något – men skakat på huvudet åt det mesta.
Men vet du. När jag läser dina dikter tappar jag andan. När jag läser dina dikter vill jag skrika rätt ut att det är så vackert! Det du skriver berör mig så starkt – och …
..ja, det var bara det jag vill säga.
Tack!
/ Kia
Fint så!