Ett jag igen

Skyndar mig att vakna
tidigt tidigt otåligt
gränslösheten överväldigar
och jag skyndar mig ur sömnen
ur konturlösheten
skyndar mig att bli ett jag igen
öppnar ögonen otåligt
vill använda dem
och jag ser fönstret
konturer av ett träd
löfte om soluppgång
vill vara här ännu ett tag
på jorden

henry bronett ©2010

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ett jag igen

  1. L8 skriver:

    Åh vilken vacker beskrivning av jagblivandet-det som sker om och om igen.

  2. Annika skriver:

    Helt underbar beskrivning av känslorna en morgon då ljuset o livet är på väg in i kroppen igen.
    Tack H!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>