liv överallt

Idag när jag får min croissant med espresso på ett kafé och jag sätter mig vid fönstret och tittar förstrött ut över gatan mot ett träd och jag följer dess stam med blicken upp mot kronan (kylan har gjort att bladen inte slagit ut riktigt än och därför kan man ännu ett tag se genom det som annars är tjocka lövverket), då precis där ser jag på en gren, ser jag något som verkar vara en liten boll -  en knöl tänker jag? Men sen ur knölen reser sig plötsligt en, två, tre små ungar. De sticker upp sina små näbbar ur fågelboet och sträcker sig mot mamma björktrast som nyanländ till boet (det var ingen knöl, nä), matar sina ungar. Och bilar kör förbi under dem på gatan och människor promenerar förbi kring trädet för det är söndag och jag här med min espresso på andra sidan gatan… liv överallt.

henry bronett©2010