Tvekan

Om fylld av förväntan
du dröjer i längtan
tröttat hjärtat blir

tanke tar över
där kärlek behöver
plats att växa få liv

tiden och rum
vrids till tystnad stum
till plågad form förtvinad

när åren gå
en dag minns du då
den första kyss som aldrig blev

henry bronett©2010

Det här inlägget postades i Allt, dikter. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Tvekan

  1. Gisan skriver:

    Tårar rinner av känslor som forsar fram av dessa ord. Kramar…

  2. Bra!
    Dina ord, så som du sätter ihop dem, blir starkare och starkare för varje rad, varje år.

  3. Marie-Louise skriver:

    Just så…………vacker bild i mig växer fram…släppa taget….
    Du kan verkligen fånga essensen Henry
    kram……

  4. Maria Magdalena skriver:

    …den första kyss som aldrig blev…
    Vackert, äkta och sant…

  5. Anna skriver:

    Va fint du skriver, :) ;)
    kram

  6. Evalotta skriver:

    Fint, mycket fint.
    Jag blev liksom tyngdlös när jag läste, men blev också varse att man kan trilla ner när som helst.

  7. Jenny skriver:

    Man får inte tveka utan börja leva! ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>