Och ibland, vet ni, skulle jag vilja att vi var lite obehagligare,
lite krångligare, besvärligare, tillåta oss sådana där ni vet, åsikter högt!
Bara lite, en anings, anings mer.
Inte vara så upptagna av oss själva bara, så självupptagna.
Nej, utan främja förmågan att reflektera utöver våra näsors gräns,
gå over där, åt nästanhållet, därborta!
Riskera att bli ogillade till och från, älska motståndarståndet från och till – fast det inte tycker som vi gör.
Konflikta till det lite, med flit eller ej, för människorna, ja oss alltså!
Bara vara lite mer grus i maskineriet, en anings, aning, ibland bara.
Det höjer livskvalitet, stärker tonus och sexlust, har jag hört…
För att inte tala om den här demokratins nerv… Ja, just, den!
Den också!
Kanske en anings aning, eller va?
henry bronett © 2012
