Kategoriarkiv: dikter

När jag inte längre är sitt bara still lyssna till nuet där möts vi alltid henry bronett © 2010

Säger – kom du ihåg när… och minns – den gången kunde… eller skrattar – han skulle alltid… vi gör så vi som är kvar när andra är borta binder vi ihop berättar sagan om det var en gång… för … Läs mer →

Om fylld av förväntan du dröjer i längtan tröttat hjärtat blir tanke tar över där kärlek behöver plats att växa få liv tiden och rum vrids till tystnad stum till plågad form förtvinad när åren gå en dag minns du … Läs mer →

Allt som är är du och jag allt ingen historia det här vi andas är nu utan lyckligt slut eller olyckligt är allt här först sen är vi inte inte mer vi kan påhitta klart vi kan och vi gör … Läs mer →

De flyger till Afrika från Sverige till Afrika flyger ända dit gör de och tillbaka igen fast de flyger inte nej det är mer än flyga det där se på dem deras hissnande kittlar hjärtat det borde finnas ord ord … Läs mer →

Ja alltså det är jag den ni ser där framför ett ark vitt oskuldsfullt klädsamt till svepning passande som brudklänning samma sak självklart det syns inte men jag står där i början liksom i färd inför här ja ni ser … Läs mer →

Daggen svävar i sommarnatten landar sakta på min hud svala små utropstecken naken i det ljusa mörkret i vindstilla tystnad i fullständig tanklöshet smekt av smultrondoft henry bronett©2010

Rädsla gror i tystnad ur tigande ur intet knyst där växer den som fortast när du tittar bort och allt blir tyst I skuggan av din tvekan får rädsla lätt gestalt med ett glättigt ”Hoppla!” sen den formar släggan som … Läs mer →