Kategoriarkiv: dikter

Här blir jag framför papper med ord som lyser i granit när längtan blir för gränslös blir jag här får arm glasögon puls och fingrar pappersorden speglar form och jag blir här när därute inte går henry bronett© 2011

Förebilder faller som käglor kring mig och förvaltningen har en grävskopa i parken kastanjen ska bort därborta var den och borta bara han kommer mot mig egensinnig sa vi om honom inget barn är han längre nu inte barnbarn tänker … Läs mer →

Prunkande blåbär i matbutik snölös marken utanför vilsna decemberregn över juletid allt är som aldrig förr bara mörkret känns bekant och vi plaskar hemåt.. henry bronett© 2011

Blivit lite av en tradition till julhelgerna. Varsågod, på ”allmän begäran” ”Saffransmysnys!” från 2007. Nu kommer den det djävla julhelvetet med sina stearinljus färglada djävla kulor i stickig inomhusgransdjävel och alla djävla hus med lucior och stjärngossar i långa djävla … Läs mer →

Tomma stavelser får ej blod att sjuda blir doftfri anrättning utan rörelse ger ej näring snarare förstörelse är det den kärlek som du mig vill bjuda Dina ord ljuder stumt och faller döda är blott fega skuggor av saknad handling … Läs mer →

Ibland kommer inget inte ett ord gör nytta pappret vitvinterdött fast jag hör dem svagt öppna öppna öppna anar inälvornas dans men inte idag beger mig inte dit drabbad av känsloolust henry bronett© 2011

Vi talar som till badrumsspeglar vid morgontandborstning stirrar morgontrötta ser tänderna oss själva frånvarande där jag och du hjärnstumt ordcirklar upprepas utan framgång igen henry bronett© 2011

Berlin? Tja, glas överallt.. sa hon likgiltigt till en nästan omärklig axelryckning. Jag såg på henne förvånad, hade aldrig hört det förut. Hennes ansikte avslöjade ingenting. Också kroppen var som förut som vanligt. Axelryckningen hade sagt allt. Hon serverade mig … Läs mer →