när du dör saknar jag dig
säger han
och håller min hand
- kunde jag hålla tillbaka
hålla livet
hålla dig alltid -
en dag kommer saknaden
skär ärr i hjärtat
efter oss som inte längre är
henry bronett@2010
Publicerat i Allt, dikter
|
Och om benen faller av
sitter jag still
när hjärtat tar eld
när hjärnan svider
jag sitter still
låter oro vara
ebba ut för sig själv
bli slät bli mjuk
vad som än händer
still
till det och jag
inte är detsamma
till det är det
och jag är det andra
sitter jag still
henry bronett©2010
Publicerat i Allt, dikter
|
Liten artikel för tidningen Språk – 2 / 10.
 henry bronett©2010
Publicerat i Allt, Artiklar
|
jag står i regnet
det första
som ett svultet träd
smattrande droppar
oräkneliga
exploderande mot kraniet
dundrande över bröstet
sköra rännilar längs ryggen
in under nakna fotvalv
kroppens hetta väcks
i en kyss
av molnens smälta is
henry bronett ©2010
Publicerat i Allt, dikter
|
Sitter still andas
märker rörelse runt mig
står ut med den i mig
tårar bryter ett leende
träd fullt av snö och fåglar
saknar pappa bottenlöst
så går det på
ser på det utan värdering
låter det skölja förbi
henry bronett©2010
Publicerat i Allt, dikter
|
Politiker ägnar allt mer tid åt att polemisera och misstänkliggöra varandra.
Medier stödjer det eller leta fram ytterligare träck, allt mer.
Och vi? Vi tittar allt oftare på, går med och pekar finger.
Vi gottar oss eller rycker likgiltigt på axlarna, det gör vi allt oftare.
Hur länge till ska vi trivialisera andra människors liv, hur länge till våra egna? Hur länge till acceptera banalisering av livsöden och tankar? Uppmuntran till hat och förakt? Förpackningar i simpla kategorier: ”bra / dålig”, ”skyldig / oskyldig”, ”svart / vitt” – Hur länge till, hur mycket mer?
Vad händer med en demokrati i brist på allvar och empati?
- Vad är det vi har för val?
henry bronett©2010
Publicerat i Allt, Artiklar
|
Trettiofem stycken av papper
fyllda med böcker kassar på rad
hyllorna tomma vilsna
den fick jag av farmor
”till min älskling från din Omi”
testament med noaks alla djur
och jag var åtta
den där läste jag på BB
kom inte ihåg vad den handlade om
men omslaget var tryggt att krampa om
och den är efter skilsmässan
om kärlek i tu
en del som avskedsgåva
den andra fick du den jag inte läst
blir nog aldrig nu
bär försiktigt till bilen
trettiofem papperskassar
ett liv som ska vidare
henry bronett@2010
Publicerat i Allt, dikter
|
