-Oroa dig inte, när vi filat ner kanterna på dig, blir du lika rund och go som alla andra.

Sagt och gjort! Och de runda blev väldigt nöjda, för de hade hjälpt fyrkanten och även om kanske kanterna var liksom kvar på insidan, störde de ingen längre. Fyrkanten sa tack för det rena, fina, runda hålet som han nu passade in i. Han log till och med lite, så där runt som han lärt sig.

Och allt sedan den dagen, levde fyrkanten som avrundad, i sitt runda, rena, fina hål. Fast i sitt kantiga hjärta kände han ibland stor sorg och saknad efter något han förlorat. Det kom han att göra i alla sina dagar, så länge han levde.

henry bronett©2012

det händer i mig då jag hör
”usch och nej!” men inget mer
att jag ligger vaken om natten

inte våldets män
uniformerade banditer
skrämmer mest i mig

utan tystnaden runt det och
vi har det bra här, där är inte mitt problem
är det som skrämmer mest i mig

ur tystnaden hörs stöveltramp
så händer i mig…

henry bronett © 2012

solen ligger bakom
och stormen piskar regn mot rutan

henry bronett©2012

(osv).

henry bronett © 2012

jag kan inte gå med solen i ansiktet
och det spelar ingen roll
vart skulle jag med solen i ansiktet

jag kan inget se med solen i ansiktet
och det spelar ingen roll
jag vill inget se när solen värmer ansiktet

jag kan alls inget göra med solen i ansiktet
spelar roll
jag kan bara le med solen i ansiktet

(osv)..

henry bronett © 2012

I Råttfångarnas tid…

Luffade runt på internet häromdagen på jakt efter fakta till den bok jag skriver. En artikel med rubriken ”I Råttfångarens tid”, i den tyska tidningen ”Die Zeit” (Stunde der Rattenfänger), fångade min uppmärksamhet.
Artikeln såg bl.a., social nedrustning och invandring som stora problemfrågor i Europa, något som de etablerade partierna har och skulle få allt svårare att hantera. Efter demokratins uppgång i mitten av 1900-talet, verkar den redan har sett bättre dagar, enligt författaren.

Det är ingen tvekan om att de förenklade och extrema åsikterna är på frammarsch och de etablerade partierna verkar handfallna inför detta. Och värre, de faller till föga och talar i förenklade demagogiska termer, även de. Ibland verkar det nästan som om partierna blivit rädda för oss väljare! Sägs något för tydligt, finns alltid en minoritet som känner sig kränkt eller förfördelad. Det viktiga är att vinna röster inte ha en klar åsikt. Så medan vissa partier blir otydliga, framträder andra som allt tydligare. I otrygga tider, blir partier med enkla lösningar ofta aptitliga. Sverigedemokrater är hur tydliga som helst och har lösningen på våra problem, stoppa invandringen! – Råttfångarens melodi hörs klar och tydlig.

Berlusconi kom till makten genom att ge italienare en förnöjsam mix av propaganda och politiska frågor, reducerades till enkel förnöjsam underhållning i talkshows. Smygande hjärntvätt som tjänade till att förföra och föra fram budskap som ägaren av mediekoncernen ville ha. Så blir demokrati ett ord utan innehåll och plötsligt, helt frivilligt, har vi lämnat över ansvaret för våra liv till andra.
Så spelar en skicklig råttfångare, bort din frihet…

Här har vi redan klatschiga debattprogram som är mer underhållning än allvar. De meningsfulla samtalen kring komplicerade politiska och sociala temata, blir allt mer sällsynta. Frågor bagatelliseras, ignoreras eller så misstänkliggörs frågeställaren. Förenklade svar och demagogi – och ärligt talat, vem bryr sig (hör ni melodin)?

Vi lever i allvarliga tider, inte hopplösa, bara allvarliga.
Ekonomisk osäkerhet råder i Europa och i Sverige talas det om barnfattigdom, invandrarproblem och social nedrustning. Överallt talas om spartvång och ökade sociala orättvisor. Sådant ökar rädslan inför framtiden.

Och jag tänker på min mammas ord, hon som sett betydligt värre dagar än vi (hon blev åttioett för en liten tid sedan). Hon som suttit i bunker medan bomber föll över Hamburg, hon som känt stanken av lik och som vet vad det betyder att inte ha mat för dagen, inte ha värme i sitt hus, hon som vet vad det betyder att inte ha,
- Hur kan de hålla på så där, när de vet vad som hänt förut??utbrast hon spontant när vi talade om vår undfallenhet att dra tydliga gränser mot dem som pekar ut andra, som skyller och hetsar, misstänkliggör olika grupper i vårt land och i Europa. Min mamma har hört melodin förr och hon har sett vart det leder.

Så vem försvarar vår demokrati?
Vill vi ha den får vi allt besvära oss om den, intressera oss för den och sluta rycka på axlarna åt den. Det må blåsa kallt i Europa, men vi har historien att luta oss emot.

Råttfångarnas melodi hörs tydligt. De har spelat melodin förr, vi vet vart den ledde, frågan är om vi tänker följa dem igen…

Henry Bronett © 2012

henry bronett © 2012

Sverige tillverkar vapen. Fast detta inte är en nyhet, verkar vi ändå fullständigt överrumplade över vapenavtalet (förlängt) med Saudiarabien! Tolgfors blir så förskräckt av våra reaktioner att han avgår och Annie Lööf får svårt att säga huruvida Kina är eller inte är en diktatur!

Det var säkert enklare förr då Sverige var ”neutralt”. Vi var ett fredsälskande folk som tillverkade vapen, just därför att det avskräckte andras eventuella lust att angripa. Det var så då, med svensk värnplikt och svenska vapen värnade vi rikets gränser.

Nu är det mer komplicerat. Även om vi ännu är ett fredsälskande folk, så har vi ingen värnplikt och det var ett bra tag sedan vi förde en neutralitetspolitik. Vi är med i EU och med Nato har vi sedan lång tid ett samarbete. Vi skjuter och blir beskjutna och svenska soldater har dödats i Afghanistan. Nej rikets gränser värnas inte som förr, men vi tillverkar fortfarande vapen…

Bröd är trevligt och doftar gott och dess egenskaper talar vi gärna högt om. Det är dessutom inget problem att sälja i stort sett till alla som vill ha. Med granater är det däremot inte lika självklart. Även om du säger dig gilla krutlukten, är den inte ett tillräckligt argument för att få köpa granater. Vi har strikta regler för vem som får och inte får köpa och till vem eller vilka vi får sälja, betydligt striktare än vad som gäller för brödförsäljning.

Men vi lyckas ändå sälja, de strikta reglerna till trots och det betyder att någon gång, då och då måste det tryckas på knappen. Någonstans måste det dras i sprinten. Och då säger det: ”pang!” och pang! är bra. Det ska vara så för ”Pang!” skapar arbetstillfällen, ”pang!” skapar inkomster, fast i viss mån också döda människor. Det där sista är en beklaglig konsekvens av vapenförsäljning, som i avsevärt högre grad undviks vid brödförsäljning.

Men så är det nu en gång. Så länge vi tillverkar och säljer vapen kommer vissa människor att använda dem (och andra att råka ut för dem). Produkter är till för att säljas, så väl bröd som granater. Någon måste äta brödet så det kan bakas nytt. Det genererar arbetstillfällen, inkomster och mättar magar. Någon måste slänga granater, så det kan tillverkas fler och precis som med bröd, genereras arbetstillfällen, inkomster och magar mättas.

Och Saudierna då, ska de verkligen få köpa av oss? Tja, debatten har varit rätt så högljudd i omgångar, skandal och hemlighetsmakeri, tjuv och rackarspel! De indignerade ropen har stigit till skyarna, i alla fall tills vi börjar tala om hur många arbetstillfällen och hur mycket pengar som försvinner ifall vi skulle upphöra med vår vapenexport (bara Saudierna har gett oss 20 miljarder SEK enligt en uppgift).

Tystnad blir nog resultatet till slut och vi tittar kanske lite generat i marken – för även om vi upprörs över att vi säljer vapen till Saudiarbien med flera – vet vi att vi tjänar bra pengar på det. Det skapar arbetstillfällen och bidrar till vårt lands välstånd. Därför kan det hända att människor kommer i vägen för en eller annan granat tillverkad i vårt land och vi, för att vi är ett fredsälskande folk, talar inte gärna högt om det.

Henry Bronett © 2012

henry bronett © 2012

Fjunfauna Fuglesang Flügelhorn
rymdberidare alla

vissa i vingar andra i raket
några i toner

och vi tar efter
drakflyger äventyrar visslar

henry bronett © 2012